Pompeji och Herculaneum

 

 

Dansande faun i impluviet till Faunens hus i Pompeji.

Vid tiden för Kristi födelse var Pompeji, som låg två mil sydöst om Neapel, en industri- och handelsstad med ungefär 20 000 invånare och Herculaneum en liten förstad till Neapel med circa 5 000 invånare. Pompeji var särskilt berömt för sitt vin och för sina kvarnstenar av lava. Men den industri som satte sin prägel på staden var textiltillverkningen. Det romerska vägnätet var vid den tiden väl utvecklat och Pompeji hade bra förbindelser över land med både Neapel och Rom.

En augustimorgon år 79 e. Kr. hade Vesuvius ett häftigt utbrott. Under detta utbrott begravdes flera städer under aska och lava, bland dem Pom­peji och Herculaneum. Aska tillsammans med pimpsten sprutade upp ur kratern under två dygn, och stora strömmar av glödande lava gled nerför sluttningarna. Pimp­stenarna och askan regnade ned i sådan mängd, att gatorna i Pompeji fylldes igen till tre meters höjd. De personer som sök­te skydd inne i husen blev innestängda och levande begravda. De som flydde kom inte alltid undan med livet i behåll: många föll omkull på vägen, kvävda av rök och svavelångor. Nere vid hamnen i Herculaneum har man exempelvis hittat kropparna av en skara människor, som med dyrbarheter i sina knyten försökt hinna med de sista fartygen. De kom för sent: fartygen hade sjunkit. Man beräknar att drygt 2 000 människor omkom bara i Pompeji vid vulkanutbrottet eller en tiondel av stadens befolkning.

Pompeji och Herculaneum har alltsedan 1700-talet varit föremål för utgrävningar. Dessa fortsätter alltjämt. Man har grävt ut ungefär tre fjärdedelar av det gamla Pompeji. Herculaneum har varit mera svårtill­gängligt, eftersom det täcktes av ett hårt lager av tuff, på vilket staden Ercolano-Resina senare byggts. Utgrävningarna på dessa platser har gjort det möjligt för oss att få ögonblicksbilder av livet i en romersk småstad, i detta fall inte bara konstverk och tempel utan även vardags­saker och vanliga bostadshus. Genom att spruta in gips i de håligheter som man vid utgrävningarna stött på i Pompejis asktäcke har man kunnat göra fullständiga avgjutningar av omkomna djur och människor.

Bland det intressantaste i Pompeji är kanske alla graffiti och målade me­ningar som finns på husväggarna i stor mängd. Vid Vesuvius utbrott var kommunalvalet nära förestående. Valplakaten och annonserna är därför dominerande vid sidan av all slags annat klotter på husväggarna. Sam­mantaget ger detta och övriga fynd på platsen en mycket god kun­skap om hur de vanliga människorna levde under första århundradet e. Kr.

Litteratur

J E Skydsgaard, Pompeji - en romersk landsortsstad (Zindermans 1982) eller

R Etienne, Pompeji - den antika staden (Bergs 1993)

MEDUSA, Temanummer Pompeji. Nr 4: 2003

Hans Furuhagen, Pompeji bakom ruinerna (Natur och Kultur 2004)