Colosseum som det ser ut idag.

MARTIALIS OCH EPIGRAMMET

Martialis befann sig i Rom när kejsarna Titus (79-81 e. Kr.) och Vespasianus (81-96) regerade. Han levde där ett fritt bohèmliv, som gav honom tillfälle att komma i kontakt med personer av de mest skilda slag. I Martialis’ författarskap blir epigrammet en form för satirisk skildring av olika människotyper som han mötte i storstaden. Hans raljerande skämt gällde inte några bestämda personer utan människors lyten. Det är skälet till att han använder fiktiva namn när han kritiserar och verkliga namn då han berömmer.

Det lilla formatet, som Martialis valt för sin poesi, fordrade en stor konst. Det knappa utrymmet krävde raffinerat detaljarbete och slagfärdighet. Versmåttet för flertalet dikter är elegiskt distikon (verspar bestående av en hexameter och en pentameter). Bernhard Elis Malmströms ´Angelica´ får illustrera:

Sä´g mig, du  do´ftande  vi´nd, som  da´nsar i  frö´jd över  fä´ltet,

så´g du min  li´lja? O,  sä´g! || Så´g du min  ro´dnande  ro´s?

VII:3 Pontilianus skrifter

Versmåttet för denna och följande dikter är elegiskt distikon.

Cur non mitto meos tibi, Pontiliane, libellos?

Ne mihi tu mittas,  Pontiliane, tuos.

Pontilianus var tydligen en av de många dussinpoeter från vilkas alster Martialis ville förskonas  cur varför  mitto, misi, missum 3 sända  libellus, i M bok, skrift, jfr liber, libri  ne . . . mittas (presens konjunktiv bildas med ett suffix -a-) ´för att du inte skall sända´; ne inleder avsiktsbisats vars konjunktiv skall återges med ´skall´, jfr sjunde avdelningen, presens konjunktiv

Varför ger jag dig ej mina skrifter, Pontilianus?

Blott av rädsla att då || dina i gengåva få. (H. Strömberg)

 II:38 En snyting med snärt

Martialis hade en vingård vid Nomentum (ager Nomentanus) två mil nordost om Rom.

Quid mihi reddat ager, quaeris, Line, Nomentanus?

Hoc mihi reddit ager:  te, Line, non video.

quaero, quaesívi, quaesítum 3 fråga - Martialis vitsar på verbet  reddo, réddidi, rédditum 3 som utöver grundbetydelsen ´ge tillbaka´ kan betyda både ´avkasta´ och ´ge en förmån´  quid ´vad´ inleder en indirekt frågesats som har verbet i konjunktiv. Konjunktiv i indirekt frågesats återges inte (presens konjunktiv bildas med ett suffix -a-, jfr sjunde avdelningen, presens konjunktiv)  Line vokativ av Linus  hoc detta 

Vad min lantgård mig ger i Nomentum, undrar du, Linus.

Detta mig gården ger: || att jag dig, Linus, ej ser. (H. Strömberg)

I:64 Den självgoda

Versmåttet för denna dikt heter elvastaving. Vid läsning av latinsk vers utstöts

i vissa situationer e i es och est .

Bella (e)s, novimus, et puella, verum (e)st,

et dives, quis enim potest negare?

Sed cum te nimium, Fabulla, laudas,

nec dives neque bella nec puella (e)s.

bellus, a, um vacker  nosco, novi, notum 3 lära känna, förstå  puella, ae F ung (flicka)  verus, a, um sann  dives (adj. 3 dekl.) rik  quis vem (nom., frågande pron.)  enim nämligen  nego 1 förneka  te dig (själv)  nimium alltför mycket  nec ... neque ... nec varken ... (eller) ... eller

Ung och rik och behaglig att betrakta

är du visst – vem förnekar klara fakta?

Men när själv du ditt lov, Fabulla, sjunger,

ingen ser, att du rik och skön och ung är. (H. Strömberg)

Uppgift 3

Böj a) presens indikativ, b) perfekt indikativ av reddo, reddidi i respektive ruta!

a)

b)

                                        

 

I:38. Vem är författaren?

Under kejsarstyret hade den romerska aristokratin ingen möjlighet till en politisk karriär. Författaräran blev i stället så mycket mer eftertraktad. En succè vid en recitationsafton, då man läste upp sina egna dikter, kunde ge glans och ära åt det egna namnet. Begäret efter ett författarnamn kunde ibland fresta till stöld eller köp av andras dikter .

 

Quem recitas, meus est, o Fidentine, libellus.

Sed male cum recitas,  incipit esse tuus.

Ordna: libellus, quem recitas, est meus M quem relativt pron. ’som’ (sing. ack. mask. 3 dekl.)  récito 1 recitera, läsa upp  Fidentine vokativ  cum (tidskonjunktion) då  male (adv. till malus, a, um) illa  incipio, incépi, inceptum 3B börja

Boken, som du läser upp, Fidentinus, är min, men du läser

illa: på detta sätt || får du författarrätt. (H. Strömberg)

I:32 Jag gillar dig inte...

Non amo te, Sabidi, nec possum dicere quare.

Hoc tantum possum dicere: non amo te.

Sabidi vokativ av Sabidius (ändelsen -e har förlorats)  nec och inte, ej heller  quare varför  hoc detta  tantum blott, bara.  Observera tekniken med upprepning av diktens början i dess slut!

Jfr: I do not love you, Dr Fell,  but why, I cannot tell.

      But this I know full well:  I do not love you, Dr Fell. (oxfordstudent)

Uppgift 4

Böj sum i a) presens indikativ b) imperfekt indikativ c) imperfekt konjunktiv i respektive ruta! Rätta sedan genom facit!

a)

b)

c)