Vakthund. Mosaik från Pompeji.

Infinitiv: Navigare necesse est. ´Att segla är nödvändigt´

Infinitiv är verbets grundform. Kännetecknet för en svensk infinitiv är att man kan sätta ordet 'att' framför verbet: att segla. Oftast slutar den svenska infinitiven på -a.

De flesta latinska verb tillhör en av fyra böjningsgrupper (konjugationer). I latinet byggs  verbformerna upp kring en verbbas. Till verbbasen läggs en stamvokal, som i första  konjugationen är långt a, i andra konjugationen långt e, i fjärde konjugationen långt i.

I tredje konjugationen finns två verbtyper, som betecknas 3 A och 3 B. Verbbaser på konsonant, t. ex. mitto skicka, hör till grupp 3 A. De verb, som i ordlistan slutar på –io 3 (till verbbasen har fogats ett kort i, t. ex.  facio 3 göra), hör till grupp 3 B. Den senare verbtypen är inte särskilt vanlig.

Den latinska infinitivändelsen i presens är -re. Den latinska infinitiven ser ut så här för de fyra verbkonjugationerna:

1:a konj. på -a

2:a konj. på -e

3:e konj. på konsonant

4:e konj. på -i

navigáre

vidére

míttere

audíre

(att) segla

(att) se

(att) skicka

(att) höra

 Presens indikativ: Dum spiro, spero. ´Så länge jag andas, hoppas jag´

Om något som händer just nu, används tempus presens. På en latinsk presensform  går  det att se vilken person som är subjektet. Det är nämligen olika personsuffix för 'jag', 'du', 'han/hon/den/det', 'vi', 'ni' och 'de',   nämligen -o, -s, -t, -mus, -tis, -nt

Hur  man bildar de sex personformerna i presens indikativ kan illustreras med ett verb  som  vidére 'se' (andra konjugationen): video 'jag ser', vides 'du ser', videt 'han/hon /den/det ser', vidémus 'vi ser', vidétis, 'ni ser', vident 'de ser'. Man  behöver därför  inte sätta ut personliga pronomen i en latinsk text. Nedan presenteras  de fyra konjugationerna. Personsuffixen är desamma för varje konjugation.  

1:a konj. på –a

jag andas etc.

2:a konj. på –e

jag svarar etc.

3:e konj. på kons.

jag skickar etc.

4:e konj. på –i

jag hör etc.

spiro

respondeo

mítto

audio

spiras

respondes

míttis*

audis

spirat

respondet

míttit*

audit

spirámus

respondémus

míttimus*

audímus

spirátis

respondétis

míttitis*

audítis

spirant

respondent

míttunt*

audiunt

*Mellan tredje konjugationens verbbas på konsonant och personändelsen inskjuts som stödvokal för uttalets skull ett kort -i-: tt-i-s, mitt-i-t, mítt-i-mus, mítt-i-tis samt framför nasalen n ett kort -u-: míttunt. Kort i blir vidare ett kort e framför r: infinitiven mítt-e-re (3A). I de fall ett kort i är fogat till verbbasen (faci-o), blir detta korta i likaledes ett kort e framför r: infinitiven fáce-re (3B).

Imperativ: Observa! ´Observera!´

Imperativ är den form av verbet som innebär en uppmaning eller befallning. I latinet kan man på imperativens böjningsändelse se, om den riktar sig till en eller flera personer. Imperativens singularform sammanfaller med den rena verbstammen (bortsett från tredje konjugationen), och dess pluralform bildas genom tillägg av ändelsen -te till stammen:

1:a konj. på -a

2:a konj. på -e

3:e konj. på konsonant

4:e konj. på -i

observa!

vide!

mitte!

audi!

observera (du)!

se (du)!

skicka (du)!

hör (du)!

observate!

videte!

míttite!

audite!

observera (ni)!

se (ni)!

skicka (ni)!

hör (ni)! 

Gå tillbaka till vänstermenyn: Uttal.  Studera avsnittet noga!   

(för att sedan komma tillbaka hit tryck på  'Bakåt' högst upp)     

Uppgift 1

Skriv presens andra person singularis och tredje person pluralis av verben a) ímpero 1 befalla (= du befaller, de befaller), b) festíno 1 skynda (=du skyndar, de skyndar). Sätt också ut betoningsaccent!

Skriv först verbformerna i båda rutorna, rätta sedan genom facit!

a)

b)