Vakthund. Mosaik från Pompeji. Infinitiv: Navigare necesse est. ´Att segla är nödvändigt´ Infinitiv är verbets grundform. Kännetecknet för en svensk infinitiv är att man kan sätta ordet 'att' framför verbet: att segla. Oftast slutar den svenska infinitiven på -a. De flesta latinska verb tillhör en av fyra böjningsgrupper (konjugationer). I latinet byggs verbformerna upp kring en verbbas. Till verbbasen läggs en stamvokal, som i första konjugationen är långt a, i andra konjugationen långt e, i fjärde konjugationen långt i. I tredje konjugationen finns två verbtyper, som betecknas 3 A och 3 B. Verbbaser på konsonant, t. ex. mitto skicka, hör till grupp 3 A. De verb, som i ordlistan slutar på –io 3 (till verbbasen har fogats ett kort i, t. ex. facio 3 göra), hör till grupp 3 B. Den senare verbtypen är inte särskilt vanlig. Den latinska infinitivändelsen i presens är -re. Den latinska infinitiven ser ut så här för de fyra verbkonjugationerna:
Presens indikativ: Dum spiro, spero. ´Så länge jag andas, hoppas jag´ Om något som händer just nu, används tempus presens. På en latinsk presensform går det att se vilken person som är subjektet. Det är nämligen olika personsuffix för 'jag', 'du', 'han/hon/den/det', 'vi', 'ni' och 'de', nämligen -o, -s, -t, -mus, -tis, -nt. Hur man bildar de sex personformerna i presens indikativ kan illustreras med ett verb som vidére 'se' (andra konjugationen): video 'jag ser', vides 'du ser', videt 'han/hon /den/det ser', vidémus 'vi ser', vidétis, 'ni ser', vident 'de ser'. Man behöver därför inte sätta ut personliga pronomen i en latinsk text. Nedan presenteras de fyra konjugationerna. Personsuffixen är desamma för varje konjugation.
*Mellan tredje konjugationens verbbas på konsonant och personändelsen inskjuts som stödvokal för uttalets skull ett kort -i-: mítt-i-s, mitt-i-t, mítt-i-mus, mítt-i-tis samt framför nasalen n ett kort -u-: míttunt. Kort i blir vidare ett kort e framför r: infinitiven mítt-e-re (3A). I de fall ett kort i är fogat till verbbasen (faci-o), blir detta korta i likaledes ett kort e framför r: infinitiven fáce-re (3B). Imperativ: Observa! ´Observera!´ Imperativ är den form av verbet som innebär en uppmaning eller befallning. I latinet kan man på imperativens böjningsändelse se, om den riktar sig till en eller flera personer. Imperativens singularform sammanfaller med den rena verbstammen (bortsett från tredje konjugationen), och dess pluralform bildas genom tillägg av ändelsen -te till stammen:
Gå tillbaka till vänstermenyn: Uttal. Studera avsnittet noga! (för att sedan komma tillbaka hit tryck på 'Bakåt' högst upp) Uppgift 1Skriv presens andra person singularis och tredje person pluralis av verben a) ímpero 1 befalla (= du befaller, de befaller), b) festíno 1 skynda (=du skyndar, de skyndar). Sätt också ut betoningsaccent! Skriv först verbformerna i båda rutorna, rätta sedan genom facit!
|